Sven-Erland – insikter från partikansliet på Sveavägen

Sociala media är i dagens kommunikationssamhälle ett outsägligt överskattat medel för marknadsföring. Vänligen gå in och "gilla" bokens facebooksida för att visa min förläggare att ni vill se boken utgiven. Klicka på bilden.

Som vi alla lagt märke till har socialdemokratin tappat sin satiriska höjd – och moderaterna har egentligen aldrig lyckats arbeta upp någon.

Jag har därför börjat skriva på en politisk thriller – en deckare i politisk miljö. Jag tänkte: Vad tusan, alla skriver ju deckare, så om jag vid flera tillfällen har lyckats bli den mest lästa svenska bloggen på WordPress så borde jag kunna få ihop en hyggligt spännande deckare också.

Arbetsnamnet är “Leka och viska”. Min flickvän påpekar att “Titeln kommer förlaget att kräva att få bestämma – jag skulle aldrig köpa en bok som heter Leka och viska.” Men vad gör det – hon har gillat samtliga kapitel hon läst.

Ni frågar er själva – kommer han att kunna föra över förmågan att träffsäkert skapa politisk satir till att skriva en spännande deckare? Svaret är ja. Detta kommer att bli en av de mest nervpirrande och intrikata politiska deckare som skrivits under senare år. Eller kriminalroman som vi deckarförfattare föredrar att kalla det. Till Persbrandt vill jag bara säga: Det kan du fetglömma – jag vill ha Daniel Craig i huvudrollen.

Den tid jag har för extraprojekt kommer därför att gå åt till detta. Bloggen kommer att ta en paus. Storyn är klar, nu skall jag bara spinna en tät väv. En handfull kapitel är redan färdigskrivna – om jag fortsätter i samma takt som nu kommer boken att vara klar att skickas till förlaget om 4-6 månader.

Det är väl sannolikt ungefär lika länge som svensk politik tar en paus. Efter det kommer säkert både Löfven och Reinfeldt vara redo att ge några slags besked.

Det svenska deckarundret fortsätter!!

================

Kampen fortsätter: Under det att bloggen tar paus är sant progressiva krafter välkomna att göra inlägg här. Kommentera, diskutera – belys den politiska tillvarons inneboende absurditeter!

Veronica Palm och jag tog en fika hemma hos Jonas Sjöstedt idag – och promenerade hem till 68:an längs Karlavägen – eller Carl Bildt Allee som den kallas i folkmun – när vi bevittnade följande tragedi på Karlaplan:

Eller som Vonkan beskrev det när vi fortsatte längs Karlavägens mittränna: “En handfull blivande moderata väljare mindre. Snart leder vi i Stockholm också”

Högersossarnas favorit-hitman har dragit sitt vapen igen: i en krönika i GP förklarar den urbana sossehögerns mest snabbskjutande företrädare Niklas Nordström varför de framgångar som Partiet nu börjar skörda – efter att äntligen ha börjat kunna prata riktig socialdemokratisk politik – måste leda till att socialdemokratin överger sina kärnvärderingar och börjar fjäska för den urbana medelklassen.

Folkhemmet är statt i förruttnelse – då skriver klassförrädaren Niklas Nordström: ”Partiet behöver en politik som attraherar breda väljargrupper inklusive medelklassen i storstäderna”, utan att för en sekund darra på manschetten. Jag vet inte vad som är värst: att Nordström är betald av Svenskt Näringsliv för att säga detta – eller att han faktiskt själv tror på vad han säger?

Nordström fortsätter: ”Idag finns känslan hos dessa grupper att S är mer intresserade av deras plånböcker än av deras röster”. Nej, det kan jag som landets mest progressive bloggare direkt klargöra för överlöparen Nordström – det finns inga som är så intresserade av medelklassens plånböcker som de själva! Där vi progressiva är beredda att sluta upp med uppskruvad indignation för att eliminera soppköken som växer sig allt längre, erbjuder Nordströms medelklass nedskärningar och skattesänkningar för de rika!

Nordström verkar tro att demokrati handlar om simpel röstmaximering!

Nordström har egentligen bara rätt i ett enda avseende: Åsa och Fridolin är knappast en pålitlig progressiv kraft.

Jag var på väg ut från Partikansliet när Stefan, vår Partiordförande!! stoppade mig i korridoren och frågade: “Reepalu har tydligen slagit sig ihop med Sverigedemokraterna kring brottsbekämpningen i Malmö – känner du till något om detta?”.

“Självfallet”, svarade jag, “Reepalu agerar aldrig utan godkännande från Partikansliet. Det är Juholt som gett klartecken.”

“Juholt, vad har han med det här att göra?”, utbrister Stefan.

“Det var ju du som tilldelade honom den här rollen. Juholt sa att han ville vara väldigt tydlig med att han pratat med dig”, svarade jag – och lyckades äntligen tränga mig förbi Stefan i korridoren.

Stefan och jag har suttit i överläggningar hela söndagen med representanter för moderaterna – bl.a. Tolgfors, Bildt och Per Schlingmann. Förhandlingarna har varit hårda. Ja, inte för att komma överens – vi är rörande eniga om det övergripande försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska målet: Fortsatt vapenexport. Frågan var bara hur vi bäst skulle uppnå det målet.

Först för någon timme sedan kläckte Carl Bildt en idé, som jag motvilligt måste erkänna att vi alla kände skulle komma att fungera. “Vi måste återerövra Saudiarabien inom Sveriges gränser” förklarade Bildt.  Vi kommer för detta ändamål att expropriera Ribbingebäcks herrgård – och införa sharialagar i hela området från Ribbingebäcksvägen, Salavägen och Ryssjön.

Här placerar vi den saudiska vapenfrabriken – och genomför ett 20-årigt moratorium för medborgerliga fri- och rättigheter. Kvinnor fråntas alla rättigheter, får inte köra bil eller visa sig offentligt – och definitivt inte lämna området. Män förbjuds dricka alkohol – såvida de inte är norrlänningar, då ges de rätten att själva bränna för husbehov.

På prov kommer vi att införa dödsstraff för kritik av den saudiska kungafamiljen. Några tyckte först att det lät hårt, men som en del i detta bilaterala avtal åtar sig saudierna att avrätta de som eventuellt kritiserar det svenska kungahuset i Saudiarabien, vilket lugnade Tolgfors.

Äntligen har vi en bred blocköverskridande uppgörelse kring denna så helt i onödan uppmärksammade fråga.

Den reaktionäre uteliggaren som vill ha tillbaka högerns välgörenhetssamhälle.

Högerns gamla välgörenhetssamhälle är på väg tillbaka. Soppköken ringlar sig långa.

Vi progressiva vill inte se välgörenhet, utan ett solidariskt samhälle som tar hand om de svaga. Och norrlänningar.

Vi vill inte ha ett samhälle där den fattige går med mössan i hand.

Jag ska berätta en hårresande historia: Häromdagen satt jag tillsammans med Veronica Palm på terrassen till en bättre restaurang – och njöt av vårsolens försiktigt värmande strålar – när en hemlös kommer förbi för att sälja Situation Stockholm.  Vi ser honom närma sig ett bord där Antonia Ax:son Johnson sitter – som var ordförande för Stadsmissionen i elva år och har mött många hemlösa. Hon har skänkt pengar till välgörenhet i åratal och representerar precis det Sverige vi inte vill ha.

Naturligtvis köpte hon en tidning av honom. När han kommer till vårt bord viftar jag bort honom och förklarar att jag är en progressiv kraft som inte stödjer välgörenhet. Jag berättade att han får skylla sig själv som inte röstat på oss i Partiet, nu kan han stå där i högervinden. ”Jag är hemlös, jag röstar inte”, svarar han och försvinner bort med sin tidningspacke.

Vårvinden blåser kallt från höger i Alliansens Sverige!

Denna vecka skulle vi egentligen varit ute i Rinkeby varje dag – som ni kunde läsa om igår – men efter högerns reaktionära utspel i DN idag om förlängning av Blåa linjen från Kungsträdgården mot Nacka bestämde vi oss att ta sagda linje från Rinkeby och bege oss till stridsplatsen. Eller åtminstone Urban Deli vid Nytorget där några Partikamrater samlats med en grupp ledande kulturpersonligheter.

Högerns teknokratiska och människofientliga projekt måste stoppas. Tanken med en tunnelbana har vi inget emot, men genomförandet ödelägger Nordens Venedig och svälter kulturen.

Vi värnar om Stockholm, en av världens vackraste städer – och har därför tagit fram det skissartade förslaget Kulturtuben.

Vi vill medverka till en stadsutveckling för männinskan, för naturen, för näringslivet och kulturen, för Stockholms framtid och för dess unika skönhet. I högerns förslag, den sk “högerbanan”, saknas de kvaliteter och egenskaper som denna för Stockholms framtid betydelsefulla satsning måste omfatta och innehålla.

Vi vill att beslutsprocessen om “högerbanan” stoppas och att förslaget Kulturtuben ges tid och resurser att utvecklas och genomföras. Till Er högerpolitiker samt högersossar som Helene Hellmark Knutsson i Stockholm, begrunda allvaret och konsekvenserna av det beslut som nu förestår.

Först hade vi tänkt kedja fast oss i almarna vid tunnelbanenedgången i Kungsträdgården, men det kändes lite gjort, varför vi nöjde oss med att sänka ned Sven Wollter i Stockholms Ström med en plastslang i munnen. Där kommer han att blockera alla försök till utbyggnad.

Kampen fortsätter – mot högerbanan, för Kulturtuben!!

===================

PS – fredag morgon: I går kväll kom Wollter upp en kort stund och förklarade med hes stämma: “Sven-Äärland, nu är det dags att du ser till att min bild kommer upp i ankomsthallen på Arlanda – så att jag genast kan kräva att den tas ned. Jag vägrar att ge ett ansikte åt den kulturskymning som råder i högerns Sverige.”

Denna vecka genomför integrationsminister Erik Ullenhag sin oförskämda Rinkebyturné. Det är en svårslagbar fräckhet av en högerns mörkerman som Ullenhag…Nåja, han är folkpartist… en högerns wannabe som Ullenhag att hävda att han förstår sig på integrationsfrågor. Den urbana förortsklassen, det är vårt folk. Blattar i alla länder – rösta på oss, som Mona brukar säga. Men då brukar alltid Paggan förnumstigt påpeka att blattarna är inte blattar när de befinner sig i sina egna länder. Vilket följs av att någon ilsket förklarar att de redan är i sitt land, “de är lika mycket svenskar som  vi svenskar”. Sedan följer en lång diskussion om vad svenskhet egentligen är, eller snarare inte är – eftersom vi vanligen kommer fram till att det inte är kåldolmar, julgran, jultomte, midsommarstång, sill eller nubbe. “Vet ni att Aladdinasken ursprungligen kommer från Bagdad”, säger Ardalan eftertänksamt. Efter det har vi alla glömt vad diskussionen handlade om och går över till nästa punkt på dagordningen.

Vi beslöt oss därför för att åka ut till Rinkeby. Ett tiotal medlemmar i Stockholms Arbetarekommun reste från SoFo, Kungsholmen och Vasastan igår.

Vi hade med oss informationsmaterial och planscher om integrationspolitik, HBT, jämlikhet och utanförskap som vi ställde upp i Rinkebys inomhustorg. Nästan omedelbart fick vi kontakt med lokalbefolkningen: “Hey, svennebanan”, sa en av ungdomarna i utanförskap till mig. “ja, du wangster”, förtydligade han när jag såg frågande ut.

Veronica Palm insåg att vi har träffat på vår målgrupp: alienerade och av Rinkebysvenskan socialt stigmatiserade ungdomar. Här hade vi en chans att hjälpa dem bryta mönstret.

“Hey, du j***a h**a”, sa en av killarna till Vonkan. Jag protesterade mot språkbruket och  förklarade att vi var där för deras skull. “F***a, du é en j***a f***a, hör du det”, sa samme kille, men riktade sig till mig.

En av killarna tog planscherna och bröt sönder dem “Sånt j***a jidder”. Det finns så mycket social vrede bland dessa ungdomar, så mycket ilska mot det samhälle som högern skapat. Vonkan sa till dem att låta bli. “Ring aina då din j***a golbög”.

“Det är inte lämpligt att tala om sexuella minoriteter på det viset” sa Vonkan, “Jag skulle föredra om du benämnde dem gol-HBT-person”.

Killarna gav sig av. Den siste av dem förklarade “Ledsen, men vi måste dra nu, vi går på Tensta gymnasium, har håltimme nu. Nästa lektion är med fröken Annika – och man får värsta utskällningen om man kommer försent”.

När vi framåt eftermiddagen kommit upp till Urban Deli vid Nytorget för en debriefing var vi alla nöjda, vi kände att vi fått igång en verklig dialog med ungdomarna. I dag skall vi träffa några kurdiska kvinnor.

I socialdemokratins Sverige kommer all oljehandel att ske med Kanada - som dessutom har ett välfärdssystem som påminner om vårt. (Världens oljereserver)

Jag vill klargöra att jag inte har några aktier i Lundin Oil. Inte heller har jag någonsin råkat gå in på ett kontor i en bank som har fonder som investerat i Lundin Oil.

Jag skulle aldrig profitera på affärer som görs i diktaturer. Efter Aftonbladets avslöjanden om ministrarnas omfattande ekonomiska intressen i Lundin Oil behöver vi inte längre undra över regeringens passivitet: Att man tillåter oljeutvinning i diktaturer får sin förklaring.

I högerns Sverige kramar statsråden diktatorer världen över. Vi socialdemokrater utlovar en energipolitik där landets oljebehov tillgodoses genom handel med demokratier, där mänskliga rättigheter respekteras! Dessutom lovar vi att inte bygga ny kärnkraft, såvida det inte sker för att tillgodose energibehoven.

Kampen fortsätter!!

Morgonen har börjat bra. Ett antal ledande socialdemokrater har samlats för en team-building-aktivitet hos Den Store på Torp. En av juniorkonsulterna på JKL har hängt upp kanderade äpplen i Den Stores fruktträdgård. Förmiddagens övning går ut på att plocka ner dem.

Vi har snabbt plockat de äpplen som hänger på de nedersta grenarna. Carin ger Veronica Palm en skarp blick när hon börjar äta på ett äpple i stället för att lägga det i den gemensamma högen.  Magdalena har varit jätteduktig och samlat fler frukter än någon annan.

“Är det någon som har sett Stefan?”, frågar Anders Utbult, men möts av tystnad.

När vi inte når fler äpplen från marken får Vonkan en plötslig insikt: “Det är ju detta som är lagövningen – vi måste arbeta tillsammans för att nå fler äpplen”. Alla nickar instämmande och vi bildar pyramid och börjar klättra upp på varandras axlar. Juholt, som klättrat upp på Carin Jämtins axlar, börjar plocka åt sig äpplen.

Jag går bort till Den Store som betraktar våra ansträngningar. “Du ser, efter de snabba segrarna i början arbetar vi tillsammans”, säger jag till honom. Den mänskliga pyramiden börjar svaja och jag ser Juholt och några till falla i marken.

Den Store suckar, säger: “jag hade hoppats på att någon skulle komma på att ni behöver en genomtänkt plan – och hämta en stege”, och försvinner bort mot corps de logiet.