När man har passerat 50-sträcket känner man ibland att man har lagt de bästa åren bakom sig. Man börjar känna att kroppen faktiskt inte är lika pigg längre, och man kanske (som jag) redan både har barn och barnbarn. Jag blev morfar när jag var 48. Det kändes lite tidigt för att kalla sig morfar, men å andra sidan fick jag barn ganska tidigt och min dotter fick barn ganska tidigt. Jag har hittills aldrig gått igenom någon ålderkris, som man kanske kan får när man fyller 30 eller i alla fall man fyller 40, men nu när jag har passerat 50 börjar jag känna att det är något som ligger och gnager.

Man blir plötsligt mycket mer medveten om att man lever, och att livet har ett slut. Jag hoppas att jag lever i 50 år till, det är ju faktiskt inte orimligt och det betyder ju att jag har hälften av livet kvar att se fram emot. Men ändå är det något som påminner mig att jag är på “fel” sida även om jag är i mitten. Kanske är det en ålderskris? Jag tänkte inte ens på att det kunde vara det förrän jag började få tankar om att det kanske vore roligt att skaffa sig en motorcykel. Det är ju en sådan där klassisk sak som män gör när de har några år på nacken och vill känna sig unga igen.

Fast för min del skulle jag i alla fall inte medvetet köpa en MC för att känna mig yngre, utan snarare för att kunna sätta guldkant på livet nu när jag befinner mig i en tid i livet där barnen är utflugna och jag har mycket mer tid över att lägga på mig själv. Det vore roligt att ta MC-körkort och kunna ge sig ut på lite turer ibland. Kanske på någon längre resa också, och har jag tur kanske frugan vill följa med. Så här sitter jag, en man mitt livet, och funderar på att köpa en motorcykel. Kris? Nej, inte för mig. Kalla det vad ni vill.

motorcykel